Häverö Prästäng

Ljuvlig under försommartid

Hela naturreservatet är 44 hektar stort, varav lövängarna upptar drygt fem hektar. Resten utgörs av lövskog med ek, ask och hassel med rik lundflora, några beteshagar, barrblandskogar, samt strandängar. Men det är lövängarna och omkringliggande lövskogar som ger området dess unika karaktär. På våren blommar massor med blåsippor och vitsippor och den för Roslagens kusttrakter så typiska stor nunneört. Vätterosor står och hukar bland fjolårets hassellöv och i lundarna blommar väldoftande tibast på bar kvist.

På försommaren, den kanske ljuvligaste tiden på Prästängen, blommar gullvivor och lundsmörblommor i stora mängder i brynen. Och särskilt Storängen sydost om P-platsen, skimrar redan på håll i rosarött av stora fält med – majvivor – en omhuldad blomma som förr var ganska vanlig i Roslagen men som idag nästan försvunnit ur landskapet. Just här ser man också alldeles extra mycket med rosettjungfrulinets djupblå blommor. Älväxingen, kalkfuktängens karaktärsgräs, blommar överallt ute på ängarna, och i fuktpartier lyser det gult av kabbeleka. Den tidigare så rikliga förekomsten av Adam och Eva i Strandängens övre del mot Storängen tycks tyvärr vara helt utraderad av vildsvinens bökande. Apropå Adam och Eva; ett botaniskt kuriosum var den hybrid mellan Adam och Eva och fläcknycklar som visade sig under många år (1985–2006) vid P-platsens östra kant. Det lär vara de första fynden av denna orkidéhybrid i vårt land. Svartvit flugsnappare och rosenfink är karaktärsarter i lövdungarna, där även härmsångare, näktergal och många andra sångfåglar huserar. Duvor kuttrar och hackspettars trumvirvlar hörs från den omgivande skogen.

Massförekomster av solvända

Sommaren kommer med mer högväxta örter, särskilt i de mer gläntiga kanterna till ängarna och lundens örter och gräs blandas i halvskuggan med den öppna ängens arter – natt och dag i massor, nässelklocka, liljekonvalj, tvåblad, skogsvicker. På några ställen står det förnäma lundgräset strävlosta och slokar med sina högresta vippor. Ute på ängarnas solöppna ytor är floran mer lågvuxen. Här blandas en mångfald vanliga arter, till exempel massförekomster med solvända, med några verkliga rariteter. Orkidén flugblomster kan man med lite tur hitta i ängarna, och ofta just på samma platser den lilla oansenliga men intressanta hårstarren, ett halvgräs. Och tidigblommande fältgentiana. Nattviol förekommer, men den grönvita nattviolen är vanligast. Fläcknycklar finns i vackra bestånd (även vitblommande). Andra orkidéer är brudsporre, nästrot, skogsknipprot och grönkulla. Vid en sentida inventering har man hittat inte mindre än 16 orkidéarter i reservatet och totalt närmare 500 olika kärlväxter.

På eftersommaren, när blommorna satt frö, vidtar slåttern, som idag sker maskinellt. På senhösten ser man här och var utmed stränderna en sällsam gul-orange bård. Det är havtornsbuskagen med sina nyttiga men svårplockade bär. Bären sitter ofta kvar långt in på vintern till glädje för många fåglar.

300-åriga vidkroniga gamla ekar står ute på de öppna ängsytorna. Ekar med lågt ansatta kronor finns också inne i de omgivande skogarna, tillsammans med många enar, och är en antydan om att även de markerna varit betydligt mer öppna och ingått i de forna lövängarna och hagmarkerna.

Rik flora längs sjösidan

Reservatet kantas mot sjösidan av betade strandängar med rik flora – bland annat strandrödtoppa, krissla, ängsnycklar, höskallra och svartkavle. I anslutning till hällmarkerna dominerar i stället en torrmarksflora, med kattfot, vit fetknopp, solvända, Adam och Eva, gaffelbräken och svartbräken. Och på två platser står bland klipporna vid stranden några exemplar av fagerrönn, en botanisk raritet (längst ner i sydost inom ett staket, och vid en strandklippa i sydväst). Den rika blomningen i området medför att det finns gott om insekter och andra småkryp. I Rotholmaviken finns en koloni med skäggdoppingar. Söder om Prästeksängen, uppe bland hällmarkerna, syns resterna av en ”koppargruva” som en mindre skreva i berget.

Att notera

Hela området är mycket lättvandrat, med röjda och väl upptrampade stigar. En trevlig rastplats med utblick över Rotholmaviken finns vid strandhällarna i sydost, dit det går stigar från Strandängen och Prästeksängen. Tyvärr är stranden där ej lämpad för bad. Den badsugne får i stället vandra till badklippan i reservatets nordvästra hörn, varifrån man dessutom har en fin utsikt ut över Singöfjärden. Hällarna är här tydligt räfflade av inlandsisen, och man ser så kallade huggmärken och en del stenblock, flyttblock, som vilar på berget. De decimeterbreda, mörka gångarna i berggrunden är amfibolit, och de vita ränderna är kvartsgångar. Fina badmöjligheter finns också vid en del strandhällar i sydväst och längst ute på Lillören, om man vill vara mer för sig själv. Stora delar av reservatet betas idag av nötdjur. Vildsvin har på senare år sökt sig till området och sätter sina spår i form av uppbökad mark, bland annat i de stora majvivefälten i Storängen. Och områdets enda guckuskolokal tycks vara spolierad av vildsvinen. Röjningar görs fortfarande i området, särskilt röjer man bort gran och gläntar upp i lövskogarna.

Klas-Rune Johansson