Aspdalssjön

Stor biologisk mångfald

Kolarmoraån kantas utefter långa sträckor av idag lövskogsklädda, men tidigare öppna slåtterängar. Björk dominerar, men det finns också partier med gammal al, asp och enstaka gammelekar. Insektsrikedomen är stor, liksom fågeltätheten. Mindre hackspettens revir avlöser varandra, men här finns också gott om de andra hackspettarna, liksom stjärtmes, gransångare, grönsångare och gärdsmygar. I de gamla träden häckar både kattuggla och slaguggla.

Lövskogar dominerar

Där Kolarmoraån rinner fram till Aspdalssjön står vassen tät. I söder ändrar sjön karaktär. Klarvattenytorna breder ut sig och här växer vita näckrosor. Skogarna kring Aspdalssjön och sjöarna nedströms domineras starkt av lövträd, både äldre och yngre bestånd. Närmast stränderna dominerar al, men det finns också lindar, lönnar, grov asp och gamla ekar spritt. Här i Edebos skogsland finns Roslagens mest vidsträckta ödemark. Det är så gott som obebyggda trakter och flera skygga djur har en fristad här. Både lodjur och utter förekommer.

Spännande växter och svampar

Jordarna i Aspdals respektive Aspdalssjöns naturreservat är både blockiga och kalkrika. På många ställen, särskilt kring Aspdal och söder om Simonstorpets gamla grund, är floran särskilt rik. Här växer blåsippor, underviol, vårärt, tandrot, sårläka och myskmadra. Skavfräken finns i flera jättebestånd i fuktstråken och invid en liten bäck växer både springkorn och skogskorn. I närheten av gården Hummelsvedjan växer också strävlosta, långsvingel och guckusko. Och i närheten av Blåkulla kan man se den ovanliga tistelsnyltroten.

Det är annars bland lavar, mossor och svampar som man hittar de verkliga rariteterna för området. Till de exklusiva hör ostticka, blackticka, rynkskinn, koppartaggsvamp, aspfjädermossa, grynig gelélav och läderlappslav. I en sumpskog en bit väster om Aspdalssjön finns också en av Upplands få kända platser med hållav.

Missa inte fjärilsvägen

Mångfalden trädslag och gamla lövträd gynnar också många skalbagar, som annars är mycket sällsynta i landet. Det gäller till exempel aspsplintbock och aspbarkgnagare, vars larver lever i gamla aspar. Och i gamla ekgrenar lever sexfläckig blombock. Det är annars traktens fjärilar som är det som gjort området känt. Vägkanterna är örtrika och vägen upp mot Hummelsvedjan kallas fjärilsvägen. Bland den stora mångfald arter som kan ses här finns både hagtornsfjäril, bredbrämad bastardsvärmare, kattunvisslare, asknätfjäril och ibland turkos blåvinge.

Kristoffer Stighäll