Riddersholm

Välskött naturreservat

1973 köpte Stockholms läns landsting Riddersholm, i första hand för att bli ägare till hamnen vid Kapellskär. Sedan har större delen av området söder om E18 avsatts som naturreservat. Man har gjort omfattande naturvårdsröjningar och ställt i ordning markerade stigar och P-platser för besökare.

Rik lundvegetation

Den rika floran är det som i första hand gjort Riddersholm känt bland naturvänner. De så kallade Näsena, som sträcker sig ner till havet från Riddersholms gård, har en frodig och synnerligen rik lundvegetation; ekbackar, stora hassellundar, ask-, asp- och klibbalskogar och en del grandominerade bestånd nästan som urskogar. Här växer de flesta av alla de mer eller mindre krävande örter som är typiska för Roslagens lundar – ramslök och skogsbingel i vida mattor, lundsmörblomma, Sankt Pers nycklar, tandrot, vårärt, nässelklocka, underviol, skogsvicker, storrams, myskmadra, trolldruva, sårläka, skogsnycklar, nästrot, stinksyska, med flera. Om våren prunkar markerna av vit- och blåsippor, vårlök, stor nunneört och gullvivor. Här och var växer den säreget färgade och klorofyllösa vätterosen och tibasten blommar på bar kvist och sprider väldoft. På hösten kan man hitta sällsynta och säregna svampar, bland annat liten stinksvamp och igelkottröksvamp.

Hamlade askar vid Kvarnudden

Lundarna är som vackrast under vår och försommar, och Kvarnudden är då den verkliga pärlan i området, med sina fält av vitsippor och gullvivor och på sydsidan massor med Sankt Pers nycklar. Skogen har röjts ur framför allt med avseende på gran och hela udden har blivit betydligt öppnare. De sevärda hasselbuskarna växer som stora grova buketter och bildar här och var väldiga valv under yviga lövkronor av ek, ask och björk. En fin rastplats finns i anslutning till gläntan uppe på höjden av Kvarnudden, med god utsikt över Norrsundet och ängen med de hamlade askarna. Strax väster om gläntan ser man delar av den gamla kvarngrunden, och på sydsluttningen finns andra rester efter tidigare bebyggelse. Kvarnen flyttades för drygt 100 år sedan till Kvarnbacken öster om slottet, där den står idag, renoverad och vacker och i maj omgiven av alldeles extra mycket gullvivor och Sankt Pers nycklar. Det är en av Sveriges största bevarade stolpkvarnar.

Fortsätter man ut till strandängen kring diket som förbinder Norrsundet med Södersundet, kan man på våren få uppleva grodornas lek i vattnet och höra lekgäddorna plaska i vassarna. Här finns med andra ord gott om föda för rovdjur och inte sällan ser man räven stryka omkring tidiga morgnar. Också rovfåglar är här och tar för sig av lättfångade byten; både fiskgjuse och havsörn lämnar spår efter sig.

Lillnäset – urskogsliknande natur

Lillnäset omges av lövlundar, men uppe på höjden finns numera en gammal granblandskog med mycket grova granar, väldiga gamla vindfällen och döda träd. Mitt i skogen ligger ett stort mosaikartat skogskärr med alar på socklar, ormbunkstuvor och högväxt gul svärdslilja. Området är urskogsliknande och ett fint komplement till de mer omfattande ängarna och andra kulturmarker. Här har områdets viltstammar ett skyddat tillhåll.

Öppen myr vid Gunnarsmaren

Gunnarsmaren är också ett stycke ”vild” natur, en stor öppen myr med marväxta tallar, krumböjda små björkar och gungflyiga mossmattor. Den betraktas som ett av Roslagens absolut finaste extremrikkärr. Det är de norra gungflymattorna och kantskogen som har den rikaste växtligheten. Den lilla oansenliga, ytterst sällsynta orkidén gulyxnen växer här, liksom många andra orkidéer – ängsnycklar, sumpnycklar, fläcknycklar, kärrknipprot och myggblomster. Av kärrets övriga cirka 70 arter kärlväxter, kan nämnas majviva, rosettjungfrulin, insektsätarna tätört, sileshår och vattenbläddra, rosling, tranbär och dvärgtranbär. Här växer också de väldoftande risen skvattram och pors, samt ca 14 starrarter, bl.a. hår-, ängs-, dy- och strängstarr.

En verklig raritet, den lilla sumpröksvampen, har också hittats här på Gunnarsmaren. Och här finns även många ovanliga mossor; men man behöver emellertid inte kunna namnen på dem för att njuta och fascineras av den färgprakt som mossmattor och mosstuvor bjuder på; alla tänkbara nyanser av rött, gult, grönt, brunt och purpur, i fantasifulla mönster.

Ett tranpar brukar hålla till här och deras högröstade rop och trumpetanden skänker ytterligare vildmarksstämning åt just dessa omgivningar, men hörs över hela området.

Kifjärden med stoa andflockar

Kifjärden är en utdikad, grund sjö med mycket vass utmed stränderna. Från berget, som ligger vid sjöns sydände, har man fin utblick över sjön. Sångsvanar brukar kunna ses här och på hösten stora viggflockar. Och vid nordänden har på senare år bävrar ägnat sig åt trädfällning.

Södersundet och Norrsundet

Södersundet är en grund, vassrik havsvik med ett ganska rikt fågelliv. På våren ser man skäggdoppingar, som här har en stor koloni, leka och bygga bon i vassarna. Även sothöns och ett knölsvanpar häckar i vassarna och på senare år har ett sångsvanpar gärna uppehållit sig här även sommartid. Hägrar går och fiskar i strandkanten, och på vårkvällarna brukar grågässen kacklande komma inflygande för övernattning. Fiskgjusen jagar här regelbundet och havsörnen kommer ibland och rövar gjusen på dess nyslagna byte. Dessutom brukar det finnas stora flockar av vigg och en del storskrakar och knipor. Skräntärna kommer ibland hest skränande och fiskar. Norrsundet är inte lika välbesökt av sjöfåglar, men ett av Riddersholms tranpar brukar kunna hålla till i vassarna.

De betade strandängarna kring Söder- och Norrsundet är botaniskt intressanta, med bland annat blåsklöver, ängsnycklar, rödsäv och bunge, och framför allt ganska rikliga förekomster av majviva vid dikesspångens västra ände och Norrsundets norra strand.

Mångfacetterat fågelliv

Under en morgonvandring om våren, kan man höra många lundfåglar, som härmsångare, svarthätta, näktergal, nötväcka, trädkrypare, trastar, samt mindre hackspettens trumningar. På nätterna hörs kattugglors ho-anden från ekbackarna. Över de öppna ängarna kan man få se blå kärrhök under sträcktid jaga fram på låg höjd och ormvråkar som seglar uppe i skyn. Är det en stilla, solvarm dag ser man ofta havsörnar ligga och segla över nejden med mäktigt utbredda vingar. På hösten kan man se enstaka nötkråkor proviantera i hasseldungarna och vintertid brukar det ligga en del sångsvanar vid havsstränderna och storskarvar stå ute på isarna.

Andra sevärdheter

Kapellskär har gamla anor som hamn och knutpunkt för sjöfarten. Ute på Kapellskärsudden står ett stort kors, Estoniakorset, rest som minnesvård över Estoniakatastrofen 1994. Lite längre bort, alldeles utanför gärdsgården, finns en stor ristning i berget, ett minne från kung Adolf Fredriks besök på platsen 1752. Och i den inhägnade ängsmarken intill, finns en återutplantering av gräset stor tofsäxing (lokalt namn ”ryssgräset”) som minner om nordens enda kända lokal för arten just här ute på udden (beskrivande skylt finns på platsen).

På Kappellskärsskäret utanför udden finns en mycket gammal gravplats, där man bland annat begravde sjömän som 1884 dog i kolera på ön Fejans karantänssjukhus. Dessutom finns här släkten Ridderstads familjegrav.

Ett trevligt utflyktsmål alla tider på året är den smala udden, Skärholmsudden, som sticker ut från sydspetsen av Skärholmen. Från hembygdsgården Sladdstycket vid färjehamnen, går en handikappanpassad grusad stig nära stranden ända ut till udden; eller närmre är från P-platsen vid småbåtshamnen i Södersundet. Där ute finns en barnvänlig och populär badplats med sandstrand.

Att notera

Slottet och marken närmast intill är i privat ägo och inte tillgänglig för besökare.

Strövstigar har gjorts i ordning av varierande längd och skyltar med kartor och information finns på flera ställen. Nötdjur går på bete i stora delar av området, ute på ängar och i skogar.

Badplats med sandstrand finns, förutom vid Skärholmsudden och på stranden söder om Gunnarsmaren, vid södra delen av Kapellskärsudden alldeles intill hembygdsgården söder om färjeläget.

Campingplats med stuguthyrning och kiosk finns nära Kapellskär, och ett vandrarhem ligger utmed E18 nära slottet. Vid Södersundet finns en gästhamn. P-platser finns bl.a. vid Kapellskär, vid småbåtshamnen i Södersundet och vid campingplatsen. Grusvägen västerut förbi slott, stallar och maskinhallar leder till en P-plats ute på ängarna. Där finns husgrunder efter den gamla byn, Väster-Sidö, som brändes av ryssarna 1719.

Klas-Rune Johansson