Sjön omgärdas av sankängar, men också av träd- och buskridåer. Ovanför sankängarna tar odlad mark delvis vid. Markerna kring Kundbysjön är låglänta vilket, tillsammans med trädridåer, gör det svårt att få insyn i sjön. Från Skiljeberget, beläget strax norr om sjön, där byvägen korsar den gamla banvallen, har man god utsikt över sankängen i väster och den västra delen av vattenytan, men avstånden är relativt stora. För att kompensera för de långa hållen och göra såväl denna sankäng som merparten av sjöns vattenyta mer lättöverskådlig, uppfördes inför våren 2015 ett fågeltorn i den norra kanten av sankängen, väster om sjön.
Kundbysjön var redan på 1940-talet känd som fågelrik med såväl en koloni av skrattmås som häckande brun kärrhök. Sjöns läge nedströms Rimbo gjorde att det mestadels dåligt renade vatten som tidigare tillfördes Kundbysjön genom Vallbyån gjorde att sjön under andra halvan av 1900-talet snabbt grundades upp och växte igen. Så småningom blev sjön så uppgrundad att dess botten ofta var frilagd under sommaren. Situationen var under 1980-talet så allvarlig att frågan om den skulle restaureras utreddes. Efter detta togs ett beslut att en restaurering skulle genomföras och den utfördes åren 1989–1990.
Restaureringen genomfördes för att Kundbysjön skulle fortsätta att vara en sjö och därmed även i framtiden ta mot och lagra näringsämnen som annars skulle rinna vidare i vattensystemet. Därför valde man att gräva bort merparten av den bladvass som fanns, men också att fördjupa sjön. Följden blev att sjön åren närmast efter restaureringen mest liknade en vegetationsfri bassäng nästan helt utan fåglar knutna till denna.
Med åren har sjön åter allt mer börjat likna en naturlig sjö med ett fungerande ekosystem. Den inledningsvis till synes livlösa vattenbassängen har numera fast vegetation såväl längs stränderna som flytande ute i det öppna vattenområdet. Detta har gjort att sjöfåglar i allt större utsträckning har börjat häcka i sjön och att de även rastar under vår och höst i likaledes ökande antal. Detta är en positiv utveckling som förhoppningsvis kommer att fortsätta.
Häckfågelfaunan som hör till själva sjön karaktäriseras av grågås som häckar med några tiotal par, men här finns även skäggdopping, knölsvan, kricka, gräsand och sothöna. I sjöns vassar brukar det häcka ett par brun kärrhök, men också något par trana. På sankängen i väster har flera par tofsvipa sina bon, men även, åtminstone vissa år, mindre strandpipare och rödbena. I omgivningarna häckar såväl havsörn som duv- och sparvhök, ormvråk, fiskgjuse samt lärkfalk och dessa jagar gärna vid och kring sjön.
Kundbysjön har dock sitt största värde som rastplats för flyttande fåglar under vår, men tidvis även under höst. Tack vare ån som rinner genom sjön blir Kundbysjön isfri tidigt under vårvintern och håller sig mer eller mindre sådan fram till dess vintern börjar på allvar.
När isen börjar ge sig på sjön under den tidiga våren anländer snart de första sjöfåglarna, i första hand änder som knipa, vigg och storskrake, men även sothöns, grågås och svanar.
Lite senare, när våren har fortskridit så långt att snön börjat försvinna på allvar och sankängarna har översvämmats, anländer fler änder och särskilt simänder kan ses rasta på den vattendränkta sankängen i väster. Gräsand och kricka kan tidvis räknas i tresiffriga antal, medan bläsand kan förekomma med flera tiotal individer. Skedand, stjärtand och snatterand ses regelbundet, men även årta kan förekomma. Havsörn ses dagligen, medan brun kärrhök jagar mindre byten och fiskgjusen, en eller flera, fångar vandrande fisk i ån och i sjön.
När våren har framskridit ytterligare kan det i maj ibland rasta sammantaget flera hundra vadare av ett flertal arter på sankängen.
I buskmarkerna kring sjön kan man i juni hitta i första hand näktergal och gräshoppsångare, men med tur även andra arter som flod- och kärrsångare. Kornknarr har hörts och även rördrom från sjöns vassar. Har man ögonen med sig kan man få se en jagande katt- eller hornuggla.
Bill Douhan