Gillberga Gryte

Blockgrotta med hemligheter

Vid en liten bergsås mitt inne i skogen, tre kilometer väster om Edebo kyrka ligger Gillberga Gryte , som med sina drygt 500 meter långa grottgångar, är en av Sveriges största urbergsgrottor.

Redan i början av 1800-talet talas det om ”et namnkunnigt berg som kallas Gillberga Gryte…tjent til gömställe under Ryska härjningen 1719”. Dessförinnan beskrevs grytet som ”ryktbart af sina många hål och stora skräfvor , der uti Bönderna säja ,at Röfvare fordom gömt sig” Enligt sägnen bildades grottan när en bergsman försökte spränga sig ned i en klyfta för att öppna en gruva . Av misstag sprängde han både sig själv och berget i stycken. Det är lätt att förstå hur sägnen kunnat uppstå när man ser den här samlingen mycket stora klippblock. Det ser faktiskt ut som om berget har sprängts sönder. Vilket också, enligt geologerna, är fallet eftersom blocksamlingen är följden av en naturlig ”explosion”. Den snabba landhöjningen, som följde av att den tunga inlandsisen försvann, resulterade i kraftiga jordskalv som bröt sönder urberget. Detta framgår av de isräfflor som löper längs några av de stora bergsblocken. De avbryts av en klyfta men fortsätter sedan på nästa bergsblock. Det visar att berget brutits sönder efter istiden.

Grottans huvudingång ligger i en klyfta, några meter ovanför marken. Öppningen nås genom en liten bro och ett rep att hålla sig i. Väl innanför den trånga ingången öppnar sig en större sal som är tio meter lång , fyra meter bred och med en takhöjd på sex meter. Direkt till vänster går en kort gång som leder in till den större salen med en längd på femton meter, en bredd på fem meter och en takhöjd på åtta meter med helt raka väggar längs sidorna. Förutom huvudingången finns flera trånga passager och labyrinter ut från stora salen.

Möt påfågelspinnaren på myren

Stigen till grytet går över en skvattrammosse, där det bland annat finns gott om tranbär och sileshår och där det också växer rikligt med hjortron. Här förekommer på våren även den mindre påfågelspinnaren vars larver lever av hjortronens blad. En annan stor fjäril som på sensommaren finns i skogen vid Grytet är det blå ordensbandet. Båda arterna är nattfjärilar som man med lite tur kan se i skymningen. Skogsödlan är mycket vanlig på mossen.

Christer Stighäll